Igår fick jag en sån grym huvudvärk på jobbet som jag inte kände igen.
Blev tillsagd av min arbetskolega att jag måste kolla upp det.
Ringer VC å fick svar att dom ringer upp mig kl 9 dagen efter, vilket jag inte hade tid med.
Åker istället till VC å det var ju inte så populärt att bara dyka upp, men vad ska man göra när man känner en oro.
Väl inne tar dom blodtryck å tempen, allt var normalt och ok.
Hon frågar om det inte har hänt något det senaste.
Nja, vi hade inbrott i augusti förra året å jag har väl igentligen inte lagt någon tid på mig själv för bearbetning utan lagt all energi på våran dotter som tog det väldigt hårt.
Hon kunde nästan konstatera att förmodligen har det byggt upp något som nu börjar säga stop, vilket jag tror hon har rätt i.
13 augusti förra året kom jag och barnen hem från jobb och fritids och upptäcker väl inne i huset att någon/några har varit inne.
Jag försökte hålla lugnet och tog med mig barnen ut så fort som möjligt för att ringa polisen å är alldeless upprörd utan att försöka visa för barnen.
Våran hund hade varit hemma för första gången själv men det märktes inget på honom utan var lika glad som vanligt.
Det blev några samtal med polisen och besök, inget resultat i början.
Utan först i nov får vi ett samtal från polisen i Lidköping att polisen i Vänersborg har tagit över ärendet.
Tog ett par dagar så ringer även dom och talar om att dom har häktat 2 personer som troligt har varit inne hos oss.
Det kunde dom komma fram till att det var en klocka som jag anmälde bland annat stulen.
Den är lite ovanlig.
Vi fick besöka polisen för identifiering av stöldgods.
Mycket riktigt så stämde det.
Nu sitter dessa avskum anhållna och rättegång pågår.
Den ena erkänner vissa inbrott medan den andra nekar.
Men så här om dagen ringer polisen igen till min man och talar om att dom har hittat ytteliggare ett föråd med stöldgods som dom vill att vi skulle titta på.
Å då brast det för mitt huvud och tankar rullar i gång igen.
Efter som sagt har våran dotter tagit det så hårt så har hon fått all uppmärksamhet där hon har varit hos en kurator nästan hela hösten och som nu har börjar gå åt rätt håll.
Tanken var att hon skulle börja åka hem efter skolan varje dag för att sen kunna känna sig trygg när hon börjar 6:an då hon inte får gå på fritids länger igentligen.
Men den tryggheten sa det bara poff!!
Hon hade ont i magen varje dag i säkert 2 månads tid när vi närmade oss hem.
Hon stod alltid vid bilen till jag hade gått in så hon kunde se att det inte var något.
Jag kunde aldrig prata om någon frågade om inbrottet om hon var i närheten.
Bara tanken av ordet inbrott så mådde hon dåligt.
Och det är ju en självklarhet att barnen går före i detta läge och att man lätt glömmer av sig själv.
Men det har inte hjärnan gjort utan gjorde sig påminn igår att nu är det dags att ta hand om sig själv.
Jag ringde brottsjouren efter att jag kom hem från VC och dom jag pratade med kunde bara ge råd och tips och rådde mig att får kontakt med brottsjouren i det län jag bor.
Så hon skickade ett meddelande att dom skulle ringa upp mig inom 2 dagar och dom har ringt som tokar idag och jag har inte kunnat svara vilket var lite frusterande då jag själv sitter i telefon på jobbet.
Och dom har tydligen telefon tid på dag tid.
Hoppas dom försöker imorgon igen och att jag kan svara.
Jag har i alla fall tagit steget nu och nu får vi se vad som händer framöver.
Jag orkar inte mer nu i alla fall vill bara att detta är över och att dom sitter bakom lås och bom.
Men en sak ska dom veta att jag kommer kräva skadestånd på våran dotter, dom ska veta att det är inte bara materielle ting som är borta utan ett barns trygghet i sitt hem har försvunnit!
Och det är Inte ok!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar